Min CV.

Tänk om man skulle skriva sin CV utifrån ett helt ärligt perspektiv?

"
Jag heter Anna och är 30 år. Oftast är jag glad, dvs om jag fått sova ordentligt och fått frukost innan nån ställt några som helst krav på mig.

Jag tål ingen som helst stress utan vill ha ett lugnt arbete där jag kan ta en paus när jag vill för att surfa och ta en fika. Självklart  är jag villig att arbeta, men detta ska ske helt på mina villkor. Ingen stress och ingen deadline.
Då gör jag ett mycket bra jobb. Ge mig inte fler än två arbetsuppgifter i taget, det är faktiskt jobbigt med många olika saker samtidigt.

Arbetstider vill jag inte ha några alls, utan det läggs upp lite som det passar mig och min familj. Sena morgnar och tidiga eftermiddagar är lite av ett krav.

Jag ser mig själv som en framåt och drivande person. Passande roll är projektledare av olika slag. Är mycket bra på att strukturera upp vad som behöver göras och även att delegera detta.

Lönen bör vara fast månadslön. Jag kommer förstås inte att godkänna några skambud.
För övrigt så arbetar jag bra i grupp, förutsatt att jag får bestämma och att det är trevliga kollegor som passar mig.
                                                                                                                                                                                                             "

ADHD på burk eller inte?

Ibland är man uppåt som fan och ibland är man det inte.

Över med alla jäkla helger och firanden, fan va skönt. Nu kan man koncentrera sig på att tända ljus på kvällen och bli slöare i soffan. Så skönt att jag just nu skiter i allt. På ett positivt sätt alltså.

Jag går upp på morgonen och istället för havregrynsgröt så tar jag det jag är sugen på...kaffe. Ja, nu går ju inte jag upp av mig själv sådär hurtigt, nej, mitt minimonster väcker mig med sina nyfunna vokaler och påminner mig om att hon är hungrig.
Vi slöar hemma, går i pyjamas båda två till klockan elva typ och har teven på hela tiden. Efter det går vi kanske ut om vi känner för det...kanske handlar....Hela dagen pratar jag i telefon för att hålla mig skvalleruppdaterad. På senaste tiden har det varit extremt avslappnat som ni hör.
Jag är stolt!

Man behöver hålla på så här ibland. Landa i mammarollen. Förortsmorsor är inte tokaktiva och asambitiösa. 
Inte jag iallafall.

Puss.

Morotspaus kanske?

Om man röker mkt så luktar det rök om ens kläder och om man röker inne så luktar det rök om ens lägenhet. Thats a fact.
Men om ens barnvagn luktar rök, då röker man mycket asså.
Så är fallet med en barnvagn i vagnförrådet här. Det är bara våra två vagnar som står där oxå så jag vet att det är den som luktar. Fy fan va skabbigt asså. Då bolmar man på ordentligt. Poor kid.

Ja, jag är en föredetta rökare och förmodligen den värsta sorten av alla gnällare, men hey...en barnvagn liksom.
Man kan få njuta av en cigg eller fler...en kaffe i solen en sommarmorgon och en cigg till...absolut, inte mig emot.
Åhhh... hur sjukt det än låter så saknar jag att röka. Vill aldrig börja igen för det är och förblir skabbigt och farligt, MEN...sitta och dricka rödvin men några kompisar och röka typ ett paket bara för att....eller att vara ny på jobbet och nån frågar "ska du me ut?" Då är det socialt och mysigt på nåt vis.
Får väl införa nåt nytt och helt annat att göra istället.





Det e nåt fel på den här groggen.... den e slut!

Ja jädrans..dra ballen i gruset va hektiskt det kan va.

Jag står där i köket och tänker att herregud va mkt ungar och vilket jäkla liv och hej och hå....men så kommer jag på att det ju faktiskt är precis så som jag vill ha det. Familj och släkt samlad och en massa glada högljudda barn.
Sen om nån går för hårt ut med snapsen, blir tokpackad eller alldeles för upprörd i en diskussion en stund...skitsamma. Det hör till.

Jag är iaf glad för att jag tillhör snurriga familjen.
Det e ingen match att stå stadigt i en pool, men däremot att stå pall i ett stormigt hav.

tjo.

RSS 2.0