Förortsmorsan

Jag drömde igår natt att jag hade ett hemligt förhållande med Idol-Kevin. I en stuga i skogen.
Nu är jag en riktig förortsmorsa. Allt är komplett. Jag åker på charter, jag röker och jag drömmer om en kändis.
Fy fan asså. Ska blondera mig i helgen oxå.

Har konstaterat på jobbet att terapi is da shit! Det borde alla gå igenom. Se till att coacha sin mentala hälsa litegrann. Har en vän som precis börjat och det verkar ju väldans bra. Ta itu med saker och ting och fejsa sina rädslor och allt sånt.
Kanon.

Själv tänker jag  fan inte väcka den björn som sovit ett bra jäkla tag.
Fatta den liksom.

Den mentala coachen sa bla att en människa präglas som mest mellan 1-3 år. Det är då man utvecklar de flesta egenskaperna som man sen kommer att hålla fast vid eller ja..det är då man blir den man kommer att fortsätta vara. (jamen typ, jag e ingen jäkla Freud direkt.)
Så alla småbarnsföräldrar, känn ingen press. Första tre åren e viktigast! Kom igen!
Och ni som har större barn kan ju luta er tillbaka och inte bry er alls. Det e redan kört.

Min dotter är ju förstås finast i världen, det vet ni ju. Hon har lärt sig en massa ord. De roligaste är när hon ska säga sin systers namn och förkortar det till Bella men svänger om orden och ropar Balle efter henne. Höft och flera gånger.
Dessutom säger hon pucko. Samtidigt som hon pekar på den hon menar.
Ett geni i familjen mao.