Förortsmorsan

Inatt vaknade min lilla korv vid ett och bara skrek rakt ut, jätteledsen! Hon hade säkert bara drömt nåt och vaknat till, men jisses va ont det gör i mitt lilla mammahjärta.
Om jag kunde göra nånting, vad som helst, som garanterar att hon aldrig mer är ledsen i hela sitt liv, då skulle jag göra det.
Nu skulle jag kunna ta upp ett par exempel på vad för saker man skulle göra för att få det så, typ äta äckliga saker, behöva ligga med en äcklig gubbe eller så. Men det verkar bara omoget. Jag är ju inte Johnny Knoxville liksom.

Jag har fått höra många gånger att jag bara skojar bort saker och att jag aldrig kan va allvarlig etc.Har tänkt själv att jag ska tona ner mig och försöka va allvarlig och verkligen inte skoja om allt jag kan.
Men nu har jag ändrat mig. Jag är en sån person. Jag tycker att det är tråkigt att vara allvarlig.
Ironi hjälper till att hålla huvet ovanför vattenytan och skadeglädje är den enda sanna glädjen. Så det så.
Har man dessutom ett stort mått självironi, då e man typ bäst.
Det finns så jäkla mkt tråkiga saker, men skojar man om dem så blir de inte så stora och allvarliga.
Ni som inte fattar det tycker inte om mig. Men ni som hajar, u guys lööööv me.

Gissa vad jag ska dricka nu.
Svårt gåta liksom.