Förortsmorsan

Det kan inte vara lätt att vara ensamstående.
Allt det praktiska, det är ju den enkla biten, det funkar alltid att trixa och fixa och planera.
Men den andra biten, att man faktiskt är ensam med samvetskval och tårar..och allt annat skit.

Vi delar ju på allt liksom.
Om hon är ledsen när jag lämnar på dagis så ringer jag ju till honom och gråter lite själv och han peppar och säger att det inte är nån fara.
Om hon inte vill somna på kvällen och jag inte har mage att låta henne va ledsen, men heller inte ork att söva en hel kväll, då tar ju han över.
Om hon skulle vara sjuk och må jättedåligt vilket medför att man själv mår piss, då är vi åtminstone två som mår dåligt och kan ösa skit över varann.

Jag slår ett slag för alla ensamståendes samveten idag. Ös skiten över mig. Ni får alla 10 min varje dag som ni kan ringa mig och ösa skit och få medhåll och en kram om ni vill.
Affärsidé ju... men jag vill inte ta betalt...hmm, får knåpa på den.