Förortsmorsan

Det va den helgen det. Tur att det inte går någe fort iaf. Min fina sambo har tagit alla nätter med lilla C. Ja, jag vaknar ju iaf men man slipper gå upp och det är ju värt nobelpriset fanimej. Eller nåt annat ärofullt pris. Pulitzer? Nä, Karamellodiktstipendiatet får det bli. Grattis. Har även äntligen fått träffa mitt fina brorsbarn. Lilla M. Helt sjuk känsla att få hålla honom faktiskt. Tills jag fick barn själv så har det ju varit brorsan som jag gjort allt för och velat ta hand om. Nu stod jag med hans son i famnen... Går inte att beskriva riktigt. Coolt och stort. Han skrattade med mig. Nä, inte åt mig. Meeed mig. Ena storasystern, min bonus, har varit här i helgen. Hon fyller snart tio och är hur duktig som helst. Fixar och grejar och bara är liksom. Kul tycker jag. Lillskruttan äääälskar henne verkligen och följer varje steg hon tar. När vi lämnat henne idag så blev det stora förtvivlade tårar. Stackars. Nu sitter vi och kollar elefantprinsessan i sängen. Lite svårt att få in rätt sovits idag. Men lite mys innan sovtajm är aldrig fel. Vi åt Lasagne till middag och det va minst tre till på fejan som åt det idag. Poppis. Stinsen va oxå poppis idag. Lönehelg liksom. Vi handlade sjukt fort och va sura hela tiden. Man ska handla den 18e. Inga bidrag har hunnit komma då heller så det är bästa shoppingtiden. Min avtrappning med socker och kolhydrater går bra. Men det är jobbigt asså. Huvudvärk och ett sjukt godissug. Ändå har jag ätit en ljus macka och pasta idag... Men det kanske inte passar för alla ändå. Jag ska iaf försöka lite till. Skulle va skönt att slippa mina sjukliga blodsockerfall. Nu blir det te och sen sova. Ny vecka imorrn och vet ni, jag känner mig komplett. Nu när lilla C är här så är det liksom VI. Nu börjar vi fyra vårt familylife.