Apr. 24, 2013

http://mybravegirlalice.wordpress.com/

Där är mina tankar idag. Just nu.
All min styrka och allt mitt mod skänker jag till Alice mamma.

Denna lilla dam har satt spår, mina vänner. Spår som aldrig sopas igen. Aldrig ska min känsla av att njuta idag, försvinna.
Tacksamhet och en stor jävla ödmjukhet inför livet, det är vad hon gett oss.
Klyschor, jag vet. Men lova att ni gör detsamma.
Njut och ta vara på allt ni har.

Att sitta och hålla sin ettåriga dotter i handen och vänta på att hon ska försvinna.... Det går inte. Det går inte att ta in. Omöjligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0