Förortsmorsan

Första gången. 

Jag som inte trott på att väcka den björn som sover.

Har nu fått lite sk verktyg för att kunna bli normal igen. Inte vara sjuk i huvudet längre liksom. 

Hon var grym. 

Lärde mig att mina katastroftankar bara är en samling minnen och just tankar. Det som har hänt, har hänt. Att gå omkring och vara rädd för vad som kan hända är meningslöst. Charlie lever. 

 Därför ska jag sätta stopp för de tankarna. Självklart lättare sagt än gjort, men ett helt sunt och logiskt sätt att bearbeta det ju. 

Nu ligger jag bredvid Charlie och nattar honom. Steg 1. 

Den här gången kanske jag tom stannar tills han somnat.