Ni är så fina!

Jag har insett att jag nog är besegrad. Jag är inte mig själv riktigt. Det tar tydligen inte en dag.
Trodde på riktigt att inställningen skulle få det att funka på en gång.
Det funkar inte riktigt.
Jag fortsätter med mantrat att jag klarar det här. Vi klarar det här. Såklart att vi gör.

Jag tar verkligen en timme i taget. Just nu är det timmen då de äter på förskolan. Min lilla gubbe liksom.
Så jäkla glad imorse när han efter nästan en och en halv vecka hemma, fick träffa alla kompisar. Han sprang på riktigt ett ärevarv. Runt, runt, flera gånger. Liksom lite skuttande.

Jag försöker skaka av mig bilden av honom, helt stel och med ögonen uppåt. Det går inte. Snart ska de sova på förskolan.

Varje gång jag tänker på de två tillfällen vi varit med när det hänt, så ryser jag och skakar i kroppen, längs ryggraden, på riktigt.
Jag ska närma mig de minnena lite sakta. Lite åt gången.

Första gången trodde jag att han skulle dö ifrån oss. Jag tänkte det inte DÅ, eftersom jag var upptagen med att göra det vi var tvungna att göra; Andas han? Ligger han i rätt ställning? Är han kontaktbar? Är ambulansen på väg? Var är den? Var är Molly?
Det har liksom inte varit något efterråt. Det är ju nu det är efter allt som hänt.
Jag tar ett andetag. Ett djupt andetag. Det drar fortfarande ihop sig i bröstet.

Jag vet att det finns ungefär en miljard saker som är värre. Men just nu så kan jag ju säga att det har varit skitjobbigt att gå igenom och att jag har en sjuklig rädsla för att det ska hända igen. Men jag klarar det om det händer. jag vet exakt vad jag ska göra och kommer att göra det också.
Men rädslan gör ont.

Puss.

Kommentarer
Postat av: Cicci

Styrkekramar från din kusin! Usch ja den skräcken och bilderna som dycker upp på krampattackerna är så traumatiska! Tänker på er!

2014-04-10 @ 20:59:34
URL: http://ceciliascomicadventures.blogspot.com
Postat av: En annan mamma.

Det är tillåtet att vara ledsen och tycka att saker är jobbigt. Bilder som stannar på näthinnan är svåra att bara ta bort. Låt det onda göra ont, alla är svaga och sårbara ibland. Och när det gäller ens egna barn så är det alltid på liv eller död. Håller tummarna att Charlie kommer att få må bra, att ni är ok. Ibland händer saker bara för att man ska bli lite omskakad och inse vad som betyder ngt och vad som är viktigt.

2014-04-10 @ 21:40:16
Postat av: Carina S

Puss! 💚

2014-04-10 @ 22:06:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0