Enda alternativet är att va stark. Stark som fan.
Idag fick vi samtalet från dagis:
-Charlie har krampat. I Några sek.
Jag och johan var där före ambulansen. In, vanliga testerna ser bra ut.
Hem med kramplösande medicinen som vi fått med oss för akutfall. Han får inte lämnas utom synhåll innan EEG nästa fredag.
❤️
En helt vanlig tisdag.
Nu har det gått några dagar och den värsta stressen har lagt sig.
Men fortfarande hör jag Johans panikskrik och ser Charlie lilla kropp alldeles stel.... Det gör ont att ens skriva om det.
Mitt förra inlägg skrev jag bara för att jag är så dålig (läs ovillig) på att prata om jobbiga saker. Tror dock ändå att detta måste ut.
Idag var det flera kollegor, som jag vanligtvis bara hejar på, som kom fram och kramades och delade med sig av liknande historier. Känns bra! Det var liksom asjobbigt att gå till jobbet idag.
Nu ska vi bara försöka sova oxå.
Sova utan att vakna helt svettig och undra om de andas.
Pusshej.
Bara för att ni ska njuta så mkt ni kan. Nu!
I fredags morse vaknade jag av att Johan skriker i panik på mig. Möter honom i dörren med Charlie i famnen, helt stel.
Han krampar och andas inte.
Jag skriker att han ska springa till grannen(som nu går under namnet världens Bästa) samtidigt som jag ringer 112.
-Jag heter Anna och bor på xxxx och min son andas inte.
Springer efter Johan och tar Charlie i famnen. Hon frågar i telefon om han andas.
Jag skriker i panik till världens Bästa ; -Andas han?!
Han andas. Jag får dock inte liv i honom.
Vi får instruktioner via telefon hur vi ska hålla honom och vad vi ska göra.
Efter de absolut längsta tjugo minutrarna i mitt liv så kommer ambulanspersonalen och tar över.
Då har han vaknat till liv och tittar på oss.
Han sluddrar att han vill hem.
Johan, som nu har varit saklig och packat kläder, blöjor och snutte, åker med ambulansen.
Jag stannar hos Molly, som är ordentligt skakad.
Efter den längsta dagen EVER får vi åka hem med ett alla tester som går att göra akut.
De kan inte säga varför det hände.
De kan inte säga varför han fick kramper och inte var kontaktbar.
Remiss till EEG inom någon vecka.
Vi ligger den natten i sängen med båda barnen så nära det bara är möjligt.
Vid varje hostning vaknar vi till med ett ryck och sätter oss upp.
Lätt den värsta dagen i hela mitt liv.
Johans också kan jag lova. Han trodde att Charlie försvann ifrån oss, i hans armar.
På lördagen åker vi på återkoll med Mollys urinvägsinfektion. De skickar in oss till akuten med befarad njurbäckeninflammation.
-Ni måste åka in nu.
7 timmar senare får vi veta att det är en infektion i ena njuren. Penicillin 10 dagar.
Man kan säga att denna helg har gått i anspänningens tema.
Jag tar ett glas vin nu och är jävligt ödmjuk inför livet.
Vad fan gör det om de spiller nagellack i soffan?
Han krampar och andas inte.
Jag skriker att han ska springa till grannen(som nu går under namnet världens Bästa) samtidigt som jag ringer 112.
-Jag heter Anna och bor på xxxx och min son andas inte.
Springer efter Johan och tar Charlie i famnen. Hon frågar i telefon om han andas.
Jag skriker i panik till världens Bästa ; -Andas han?!
Han andas. Jag får dock inte liv i honom.
Vi får instruktioner via telefon hur vi ska hålla honom och vad vi ska göra.
Efter de absolut längsta tjugo minutrarna i mitt liv så kommer ambulanspersonalen och tar över.
Då har han vaknat till liv och tittar på oss.
Han sluddrar att han vill hem.
Johan, som nu har varit saklig och packat kläder, blöjor och snutte, åker med ambulansen.
Jag stannar hos Molly, som är ordentligt skakad.
Efter den längsta dagen EVER får vi åka hem med ett alla tester som går att göra akut.
De kan inte säga varför det hände.
De kan inte säga varför han fick kramper och inte var kontaktbar.
Remiss till EEG inom någon vecka.
Vi ligger den natten i sängen med båda barnen så nära det bara är möjligt.
Vid varje hostning vaknar vi till med ett ryck och sätter oss upp.
Lätt den värsta dagen i hela mitt liv.
Johans också kan jag lova. Han trodde att Charlie försvann ifrån oss, i hans armar.
På lördagen åker vi på återkoll med Mollys urinvägsinfektion. De skickar in oss till akuten med befarad njurbäckeninflammation.
-Ni måste åka in nu.
7 timmar senare får vi veta att det är en infektion i ena njuren. Penicillin 10 dagar.
Man kan säga att denna helg har gått i anspänningens tema.
Jag tar ett glas vin nu och är jävligt ödmjuk inför livet.
Vad fan gör det om de spiller nagellack i soffan?
Vad fan gör det om magsjuka går på dagis?
Vad fan gör det om jag råkar svära så de hör?
Inte ett skit. Det gör däremot ont i hela kroppen om jag inte kramar alla mina kära så hårt jag bara kan. Hela tiden.
Njut av allt.
Njut av allt.
Asså hur fin liksom!
Det är stort asså.
Bar överkropp. En självklarhet på treårsdagen.
Tre hela år.
Trasig diskmaskin
Man kan kolla film och diska. Samtidigt. Det är ju kanon!
Fina killen!
