Bara för att ni ska njuta så mkt ni kan. Nu!
Han krampar och andas inte.
Jag skriker att han ska springa till grannen(som nu går under namnet världens Bästa) samtidigt som jag ringer 112.
-Jag heter Anna och bor på xxxx och min son andas inte.
Springer efter Johan och tar Charlie i famnen. Hon frågar i telefon om han andas.
Jag skriker i panik till världens Bästa ; -Andas han?!
Han andas. Jag får dock inte liv i honom.
Vi får instruktioner via telefon hur vi ska hålla honom och vad vi ska göra.
Efter de absolut längsta tjugo minutrarna i mitt liv så kommer ambulanspersonalen och tar över.
Då har han vaknat till liv och tittar på oss.
Han sluddrar att han vill hem.
Johan, som nu har varit saklig och packat kläder, blöjor och snutte, åker med ambulansen.
Jag stannar hos Molly, som är ordentligt skakad.
Efter den längsta dagen EVER får vi åka hem med ett alla tester som går att göra akut.
De kan inte säga varför det hände.
De kan inte säga varför han fick kramper och inte var kontaktbar.
Remiss till EEG inom någon vecka.
Vi ligger den natten i sängen med båda barnen så nära det bara är möjligt.
Vid varje hostning vaknar vi till med ett ryck och sätter oss upp.
Lätt den värsta dagen i hela mitt liv.
Johans också kan jag lova. Han trodde att Charlie försvann ifrån oss, i hans armar.
På lördagen åker vi på återkoll med Mollys urinvägsinfektion. De skickar in oss till akuten med befarad njurbäckeninflammation.
-Ni måste åka in nu.
7 timmar senare får vi veta att det är en infektion i ena njuren. Penicillin 10 dagar.
Man kan säga att denna helg har gått i anspänningens tema.
Jag tar ett glas vin nu och är jävligt ödmjuk inför livet.
Vad fan gör det om de spiller nagellack i soffan?
Njut av allt.
Fy fan vilken jävla mardröm! Inte för att det skänker varken ro eller tröst, men jag hade också oförklarliga kramper som barn. Bara den enda gången. Hoppas det är samma för lille Charlie. Som sagt, fyyyyyy fan. Kramar!
Fy helvete va hemskt.
Det kanske finns en liten gud någonstans däruppe ändå.
Kram och kärlek
men kära ni!! Jag får ont i magen :( att du ens lyckades ringa 112. Fyfan stackars Johan jag kan tänka mig hur rädd han var och du med för den delen! Pussa på dina fina barn från mig.
Tack för att du delar med dig <3
Jisses vilken mardröm!! Scenariet ingen förälder någonsin vill vara med om! Blev helt gråtfärdig! Håller med dig man måste ta till vara varje sekund av dessa små och låta barn vara barn=) <3
Usch vilken mardröm.
Men vilken tur att det gick bra till slut.
Kram från Tokyo till dig och dina barn!
Mardrömmen! Fint att höra att allt gick bra tillslut.
Usch vad laskigt! Absolut ratt. Man ska ta vara pa varje minut och njuta av tiden med familjen. Hoppas det gar lugnare till framover.
Men usch så läskigt!
Å fy så läskigt!!! Förstår att man blir väldigt ödmjuk inför livet när nåt så otäckt händer ens barn... Ta väl hand om er...
Ja vad synd..
Låter som epilepsi anfall Bra med EEG.
Nää men fyfan vad hemskt.. Får rysningar när jag läste detta. :(
Ja, man ska ta vara på livet medans man lever. Man kan inte förutse vad som händer och vi alla kommer tyvärr uppleva hemska dagar som kommer att komma oavsett om vi vill det eller inte. Nån dag kommer en närstående försvinna, Och för varje dag som går är man ett steg närmare den dagen. Usch, vad hemskt jag skriver men det är faktiskt bra att man tänker så för det får en att vilja leva varje dag som om det vore den sista.
Bra blogg förresten! Är ny i bloggvärlden så har inte sett din blogg förut.
Fantastiskt fint att du lyckades vända de svåraste ögonblicken till något vackert som gör familjen starkare. Jättefin blogg! :)
fin blogg.
Misstänker att ert barn är vaccinerat?
Tyvärr händer detta alldeles för många barn och läkarna hittar aldrig något fel, för de vill inte skylla på sina underbara vaccin. Detta är en vanlig biverkning som ingen vågar prata om!
Hoppas ni alla mår bättre, ta hand om er!
Fy vad hemskt... kram
Fy vilken mardröm! Ta hand om er!
Jag var 12 år (idag 20) när jag fick mitt krampanfall. Jag minns det som att allt bara blev svart, jag var helt borta, och jag vaknar av att de klappar mig på kinderna och frågar vad jag heter. Jag var helt utpumpad men annars hade jag ingen aning om vad som hänt eller hur länge jag varit borta. 1 timme eller 1 sekund? Min farfar hade dött tidigare den våren och i efterhand har jag fått höra att pappa trodde han skulle få arrangera ytterligare en begravning, min begravning....
En tredjedel av alla människor får någon gång i livet ett, endast ett, krampanfall. Jag är en av dem, och nu även din son. Jag är otroligt glad att höra att han mår bra! Även om den halvtimmen är helt blank för min del så har jag förstått att det var en riktig mardröm för mina nära och kära.
KRAM ♡
Fy fan!Vilken jävla mardröm!Jag blev tårögd när jag läste ditt inlägg... Tack för att du delar med dig ❤
