Inget konstigt alls.

Komma hem, äta gulasch, skön promenad i skogen, lägga barn, läsa saga... allt utan stress och med harmoni, lugn och glädje.
Jag är alltså inte ironisk, det var så, på riktigt!
Var ska detta sluta? Snart stickar jag bergis tröjor och bakar bröd oxå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0