Förortsmorsan

Veckorna går fort även om jag inte jobbar just nu. Har inte gjort det sen i mitten på september. Det är väldigt länge. 

Jag behövde det. Hjärnan behövde det. 

I flera år har jag sovit dåligt, stressat och i stort sett aldrig slappnat av på riktigt. Smällen kom till slut. 

Dumt av mig. 

Vet ni, jag har senaste veckan börjat tycka att det är skönt att vara hemma. Känner lugnet i det och försöker inte kompensera genom att göra en massa andra effektiva saker. Nej, jag återhämtar mig. Sakta men säkert. Det här kommer att gå bra. Jag känner det.