Förortsmorsan

Måste bara berätta att jag åkte buss idag.
Nej det var inte bara det jag skulle skriva, men det hade varit kul om det bara stått det.
Jaha liksom.

På bussen steg en dam som ja, vi kan säga att hon har problem med spriten, och då har vi inte överdrivit alls. Spriten har däremot inga problem med henne.
Hon hade en skid-dress(fan, ska det vara bindestreck där emellan?) från åttiotalet med skärp i midjan som va smakfullt neongul, en väska stor som ett hus och däri endast några burkar öl (ja, hon öppnade den så att jag såg). Med andra ord så såg hon jäkligt rolig ut. Till saken hör att hon gick och sjöng på Dr Albans gamla hit, Hello Africa.

Alltså jag tror att ni nu bara tänker ; jaha, OCH?

Men ärligt talat, det hade räckt om nån helt normal person gått på bussen och nynnat denna låt.
Jag skrattar iaf fortfarande åt henne.
"Hello Africa, tell me how u doing"

Den sången borde min mamma sjunga när hon ringer sina leverantörer i Sydafrika.


Så säger folk att vi mammalediga inte har nåt liv.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Tack gode gud för smink och epidural.

När man som jag känner sig som artonhundratre år gammal och ser ännu äldre ut, då behövs smink.
Till alla er som nu inte använder smink så kan jag bara säga grattis.
Jag är inte en naturlig skönhet alls (som om jag nu blev snygg med smink tänker ni, men jaja).
A litte bit of mascara, dra coverup över skavanker och sätt lite friskhetsfärg på kinden, volia! "Hej, jag är förortsmamman som aldrig sover men ändå alltid är fräääääääsch".
Ett måste för mig asså. Annars skulle folk nog fan inte hälsa på mig tror jag.
Och dottern skulle väl få kolik av bara tanken.

En annan viktig sak som jag tänker mkt på nu är det här med att folk fan e smygrasister.
Så jäkla omoget! Står och smilar och säger sig tycka "mångfald e spännande och andra kulturer intressanta".
Sen ba sitter de där i stugorna och åmar sig över alla "jäkla invandrare" som kommer hit och tar våra jobb och får en massa bidrag.
Shape up för fan, Ta vilket jobb du vill, det finns, vill man jobba så får man. Bidrag kan man tyvärr oxå få om man vill. Men det bästa med det är att den även får det som behöver det.
Så jäkla omoget att va rädd för dels att stå för vad man tycker och dels för att lära sig något nytt. BLÄ.

Nu blir det duscha av och håll i hatten, det kan bli stopp i kloakerna idag för jag ska raka benen.

Jojo, en till vecka är förbiii.

Vi har varit förkylda som sagt så det har inte hänt så mycket alls.

Men idag är det fredag!
Jag har marinerat kött och snart öppnat en flarra rötjut.
Ska steka köttet och dricka upp vinet för er som inte förstod det. 
Och nej, jag gör det inte ensam.

Messade en kompis för ett tag sen och skrev att jag va sååå sugen på att gå ut ikväll. Nu är det näst intill en omöjlighet eftersom vi har småbarn som är mammiga allihop, men iallafall, så att hon vet liksom.
Man behöver träffa lite annat folk än mammor och barn alltså. Behöver är att ta i i underkant, man måste. Missförstå mig inte nu, jag tycker ju om att vara hemma och vara perfekt morsan ( som alla vet att jag är), men ibland måste man göra sånt där så att man inte glömmer bort sig själv, u know.

Jag har en granne som är mkt trevlig. Vi har sagt flera gånger när vi ses här utanför att "vi borde träffas nån kväll" , men det brukar ju aldrig bli så, det är bara nåt man säger för att va mr niceguy och som rinner ut i sanden.
Men här om kvällen när jag sagt till henne att jag skulle komma ner och ta ett glas rödvin , men inte kom iväg för att Johan drog och tränade, då kom hon upp och knackade på!? SÅNT tycker jag om. Att man vågar vara spontan. Hon kom in och vi hade massor att prata om. Mer sånt.
Det beror ju självklart på vilken granne det är då förstås. Vissa vill man INTE att de ska knacka på och va spontana, om ni förstår va jag menar. hehe.

Tjoflöjt

Imorgon ska jag och sambon ut och äta med några vänner.
Det ska bli superkul och trevligt och gott och skönt... Samtidigt som jag är hur nervös som helst.
Det är första gången vi lämnar vår dotter till hennes mormor mer än tre timmar.
Ni som har barn ler mesigt, lägger huvudet på sned och förstår precis hur det känns. Ni som inte har barn har förmodligen slutat läsa innan den här meningen.

Alltså jag veet ju att det kommer att gå bra! Jag veeet ju att även om hon skulle bli ledsen så finns det ju ingen som är bättre att ha som andrahandsmorsa än mormor. Men ändå.

Antingen får jag dricka hejdlöst med vin för att dämpa ångesten, eller så får jag ringa en gång i kvarten. Då är ju risken att jag ev hör henne gråta och galopperar hem på en gång.

Tro mig, ni kommer att höra mer om det här.

Nu ska jag simma med bebisar. Eller rättare sagt gå på knä i en jättevarm bassäng.

WTF!
Vi har sagt upp vår underbara (läs jäklaskitohelvetes) hyreslägenhet och ska flytta till en annan, större. Då betyder det att folka ska titta på vår nuvarande och de får ringa direkt till mig för att se vilken tid de kan komma. Ja, ni fattar.

De kommer hit och hey, jag är en social person, väldigt för att inte underdriva. Men när de stövlar in, kollar sig omkring, öppnar skåp etc och utbrister kommentarer som "Är det ni som gjort det här stora hålet i garderobsdörren?" (Till saken hör att det inte alls är ett hål och väldigt litet).
DÅ mina vänner, känner jag mig SUR. Komma här och inkräkta och lägga kommentarer om mitt hem! Min borg! Hur det än är så bor VI här nu och ingen annan. Dessutom klarar jag inte aaaaav nippertippor som ska ha koll på minsta detalj...MY GOD! En av dem frågade hur stort förrådet är i kvm, exakt.
DAAH, så stort så att man får in en massa grejer och har ångest varje gång man ska ha nåt därifrån, vadårå?

Ja jag är på ett skithumör, men vafaaaan, kom igen. Släng ett öga inuti och säg hej och tack.
Håll inte på och reta upp en sömnsvulten rödhårig förortsmorsa, för då jädrans vet man aldrig asså.


 

Jag får sån jäkla ångest över att bara vara hemma en hel dag!
Har sovit så jäkla lite senaste dagarna och känner att jag måste tagga ner för att kunna va en bra mamma och fungera som jag ska... Så igår tog vi det lurre hela dan jag och skrutt.
Jag veeeet att det är okej och att man ska göra det ibland...Men jag kan ändå inte sluta tänka på att jag verkligen var inne heeela dan och dessutom kollade på TVÅ filmer under dagen. UTAN att va sjuk.
Sjukt.

Ska försöka lära mig att slappa. Nyårslöfte kanske.

2009.

Tänk om allt bara var tvärtom en hel dag?

Jag går upp på morgonen, gör onyttig frulle till mig själv och sätter mig framför datorn och spelar poker ett par timmar. Fotbollen är på i bakgrunden.
Sambon däremot går upp och byter blöja, gör välling, tar fram kläder till den där lilla och hänger en maskin tvätt. Samtidigt alltihop.

Mamma ringer och säger att hon precis varit ute och sprungit på kungsholmen och att hennes man är och gör naglarna.


Senare ringer mina kompisar och säger att de vill dricka öl med mig in da city. Överväger starkt och utan att kolla med sambon förstås. Det behövs inte, han e ju ändå hemma.
Just nu e han och lillan och fikar med några kompisar. Han skulle handla på hemvägen.
Jag njuter av att vara själv bara.

Tänk om det kunde vara så en dag? Då menar jag att det skulle vara så utan att jag skulle ha dåligt samvete. Det skulle liksom bara va självklart. Mohahaha.
Nejdå, det e inte så farligt faktiskt.

Jag fick ju middag serverad igår kväll inklusive allt. Tända ljus och allmän tomtebolycka bara. Imorse fick jag sova en timme extra och jag menar hey...det e värt typ MKT. Går inte att mäta i pengar alls.

Idag är det Fars dag. Om jag inte var så hård på särkrivningsregler så skulle jag fira den genom att kolla på Stefan och Krister.
Istället köpte jag morgonrock och strumpor till pappan Persson. Han blev glad.

Borde finnas Syrrans och Brorsans dag oxå ju.
Dyrt för mig iofs.

Nu ska jag göra Pytt i Panna. Tänk om det hette Pitt i Anna.
Vore kul.