Jag lovar för mycket.

Bättre att inte lova alls. Bättre att bara leverera som ett brev på posten liksom.

Sjukt mkt nu. Men jag hade bara ett sammanbrott idag, det e ju bra.
Vafan skulle jag göra utan alla mina bra kollegor?
Klaga på de andra kanske.

Nu blire thé och vikning av tvätt.
Eller terapi.


Pusshej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0