Pizzasöndag
Efter en lång dag igår så kom inbjudan från grannen om pizzamiddag väldigt lägligt. Sätta sig till dukat bord, god mat, trevligt sällskap och ett gott glas vin.
Det är så sjukt mycket värt. ❤️
Kyrklig och så.
Började dagen med en storstädning för att sen få se Molly sjunga i barnkören i en av kyrkorna här... Attans va fint. 
Min åsikt om svenska kyrkan och religion öh taget är ju att det är ett stort hyckleri, det är min åsikt men jag betalar ändå min kyrkoskatt för att de ju gör mycket bra för barn och behövande. Att se de där små dvärgarna sjunga i kyrkan gör ju vem som helst lite gråtig asså. Pluttar.
Gudmorsan och farmor och farfar va oxå med på kyrkobesöket. Sen blev det adventsfika hos oss med gudfarsan och mormor och morfar A.
Charlie hade innebandy så han och pappa slapp ☺️
Nu målar jag och Charlie naglarna. Sen blir det pizza hos grannen, lyx.
Hej då rå.
Lunch
Idag åkte jag och mötte upp mannen för gemensam lunch när han slutar tidigt.
Jag fick en riktigt god latte. 
Jag fick en riktigt god lunch.
Molly fick sms i skolan med förslag på ny jacka.
Mamma fick sms med nya MK-väskor.
Den här vill jag ha på julaftons morgon.
Tidig lunch brukar betyda färre folk.
Black friday.
Sjukt mkt folk asså. Men vi tog tillfället i akt och bockade oplanerat av nästan alla julklappar. Sparade in 1500.
Så svart fredag blev jättekul ju.
Jag fick en riktigt god lunch.
Molly fick sms i skolan med förslag på ny jacka.
Mamma fick sms med nya MK-väskor.
Den här vill jag ha på julaftons morgon.
Tack och hej.
Fyi
Julen är snart över.
Längtar till dess, det är sen gammalt.
Men jag ger ju iaf inte upp med att försöka visa mina barn att julen är härlig och så. Man måste hålla masken för dem. Mycket får man vara ärlig med men inte att man tycker illa(läs hatar)om julen. Eller?
De vet liksom redan att mamma tex inte badar i pool om hon inte är hotad eller full, kanske blir det droppen i terapiskålen för dem om de får veta att samma sak gäller mamma och hur hon hanterar julen.
Idag skulle vi till en specialist med Charlies eksem som han fått på sistone. Det visade sig vara samma som Molly ärvt av sin pappa. Atopiska eksem. Så nu är det mjukgörande varje dag på honom oxå.
Men iaf, specialisten låg i närheten av Mall of scandinavia, så där praktiserade jag kbt samtidigt som jag visade Charlie Disneystore.
Stort och fint ju.
Tack och hej.
Humor
Klart lilla bilen ska ha tak. 
Måndagsmus
En rit
Måndagsmys
Alltså imorse sjöng barnen imorse att det va sämsta dagen på veeeeckaaaan, dummaaaaa måndaaaaag.
Ja, de va glada och så, men tesen att måndag e värdelös satt där den skulle.
Fan liksom.
Får bli godis ikväll eller nåt.
En riktig söndag
Sov länge allihopa och sen iväg på Charlies första innebandyträning(läs innebandylekis). Han va sjukt entusiastisk och lyssnade faktiskt i kanske 15 min. Galet bra.
Charlie kusin M va där oxå, inklusive faster L, mormor och morfar A.
Sen hem och baka lussebullar. Ja, inte jag då, jag tycker inte om att baka, men resten av familjen. Så jäkla mysigt.
Bergvärmen har ominstallerats vilket betyder att värmen inte kommit igång riktigt. Värmeelement överallt och raggsockor på. ❄️Det påverkar även varmvattnet. Kalldusch. Kan va det oskönaste asså.
Nu har vi precis kollat Minionfilmen. Rätt bra tyckte alla fyra.
Ja, hej då rå.
Nattvakattvak
Kattfan! Magsjuk jäkla katt. Vafan e re med det liksom.
Hela natten. Lät som en människobebis när han spydde. Och höll på.
Jag va galet trött idag så allt ställdes in och jag fick frukost och en långpromenad i skogen. Med hela familjen. Vi kollade spår efter djur och så. Ni vet, mitt i naturen.
Sen varm choklad och en två timmars lur. Med tupp alltså, inte en telefon.
Snart middag och mys. Lugn och ro.
Jag gillar det! Allt blir mer kvalitativt.
Hur kattfan mår? Bra såklart.
På väg.
Äntligen fredag!
Veckorna går fort även om jag inte jobbar just nu. Har inte gjort det sen i mitten på september. Det är väldigt länge.
Jag behövde det. Hjärnan behövde det.
I flera år har jag sovit dåligt, stressat och i stort sett aldrig slappnat av på riktigt. Smällen kom till slut.
Dumt av mig.
Vet ni, jag har senaste veckan börjat tycka att det är skönt att vara hemma. Känner lugnet i det och försöker inte kompensera genom att göra en massa andra effektiva saker. Nej, jag återhämtar mig. Sakta men säkert. Det här kommer att gå bra. Jag känner det.
Johoooorååå
Alla borde tejpa upp näsan ibland. Jättekul och snyggt. 
Kalas
Att gå på kalas med sitt barn... Alltså ett sånt kalas där man stannar kvar och inte lämnar barnet... Det är inte kul. Ibland kan man råka på såna där sköna mammor men det är inte ofta alls. Tyvärr.
Jag ska öva på att va tyst idag. Vara den där typen som snällt sitter där bara. Man får det faktiskt. Det går.
.
Usch.
Vi är rädda.
Vi är skrämda. 
Men vi ska inte låta rädslan vinna.
Det goda ska vinna.
Smart och mysigt
Varannan onsdag gör vi middag för åtta och varannan onsdag gör fröken Ms familj det. 
Så himla bra ju!
Fredagsmys
Abcdefghijklmnopqrstuvxyzåäö
Det är svårt att lära om.
Kroppen är kroniskt stressad och då är det sjukt svårt att göra nånting sakta. En sak i taget och i lugn takt.
Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin gjort någonting med ett fullkomligt lugn och inre harmoni. Inte nåt.
Det kan man ju spekulera i varför det varit så, eller så kan man lära om.
Jag väljer det senare.
Gå en helt vanlig promenad, gå in i en affär och handla, städa hemma, vika tvätt eller tusen andra helt vanliga saker som de flesta gör varje dag, det ska jag lära mig att göra med ett lugn. Jag ska göra dem utan att göra något annat samtidigt. Utan att bara effektiv. Bara göra det, utan att tänka så mycket.
Sortera tankarna ska jag bli bättre på. Beter mig lite som en med bokstavs-diagnos. Tokigt det här.
Absolut det bästa frukostsällskapet.
Blev väckt av en liten varm kropp med iskalla fötter, som kröp ner bredvid mig och viskade; Jag går upp om du går upp, mamma.
Finns ju sämre sätt att vakna på.
Även gamla hundar ska lära sig sitta.
Övning ger färdighet.
Igår lämnade jag in bilen på service. Efter det handlade jag. Senare på dagen hämtade jag barnen, mina och några till. 
Inte speciellt krävande med tanke på att jag är sjukskriven och hemma typ alltid... Men det räckte för att jag skulle bli totalt slut och helt yr i skallen.
Fatta hur sjukt det här är!! Hjärnan kan få skador och enda sättet att reparera den är att vila den.
Har så inihelvete svårt att vila och inte göra nånting.
Det är ett beteende som många är väldigt bra på, så det ska gå, det vet jag. Men ändå.
Galet konstigt och förvirrande just nu.
Trasig. Och så.
Man kan inte leka odödlig hur länge som helst.
Det säger min terapeut. För jag har en alldeles egen sån nu.
För ungefär ett halvår sen började jag tycka att jag glömde bort typ allting. Var tvungen att skriva upp minsta grej, inget stannade kvar i skallen. En tillfällig svacka tänkte jag. Jag sover ju dåligt i omgångar och det påverkar minnet. Minsann. Började träna på riktigt för att kunna sova bra.
För ca tre månader sen så eskalerade det där med huvudet, minnet och så. Jag hade nu ont i huvudet och fick som ett slags snurr i skallen ibland, som tilt i nåt spel. Fast i huvudet dårå.
Jag tänkte hjärntumör och fel på synen och fel på balansnerven och bla bla bla. För det måste ju va nåt fysiskt. Jag är ju så bra på allt som har med det psykiska att göra. Mår man dåligt så tar man tag i det och känner man sig stressad så lugnar man ner sig och säger ifrån.
Varför gjorde jag inte då? Puckot fortsätter i samma bana och fattar inte att det såklart har med stress att göra.
Gick till farbror doktorn och tog alla sorters prover för att få bekräftat att det var nåt annat än att jag var trasig.
Det var inte det.
Jag är trasig. Utsliten i tankarna.
Huvudet kan inte snurra på med oro, ångest, grubbel och snabba tankar hela tiden. I typ 8 år. Det säger sig självt.
Huvud och kropp behöver återhämta sig mellan varven. Sova gott och vila hjärnan helt.Göra något som är bra för skallen och kroppen, kanske bara vara helt själv eller vara tyst eller inte tro att man måste vara där för allt och alla hela tiden.
Nu är jag hemma jämt. Fick antidepressiva som faktiskt hjälp en hel del. Tar bort de värsta tankarna, som min kropp är van vid att ha och inte vet hur man tar bort. Än. De Tillför serotonin, som jag förmodligen inte haft i knoppkroppen på några år.
Vad är följderna nu då? Jo... Jag är lite småskraj för att vistas bland mycket folk, vilket jag aldrig trott skulle hända mig.
Jag är lite nervös att något ska hända som gör mig stressad, för det är sjukt nära till stresspåslag hela tiden. När det slås på så är det sju resor värre än annars. Läskigt och ovant.
Ovant att vara nervös för folk. Jag älskar ju folk! Älskar ju det sociala i en sammankomst.
Jag gör det fortfarande, men är bara lite rädd.
Övar varje dag på att göra en sak i taget. Övar varje dag på att andas lugnt. Övar varje dag på att sänka ner axlarna och agera klokt. Övar varje dag på att hitta harmonin där inne. För den finns där, det vet jag.
Jag över också på att säga nej.
Det är det svåraste. Någon kan ju bli ledsen eller tycka illa om mig om jag säger nej.
Puss på er och tack. Ni vet vilka ni är och ni är de bästa. PUSS.
