Förortsmorsan

Har sagt det förut och säger det igen; jag skulle inte klara mig som ensamstående. Inatt när lilla C som vanligt inte ville sova efter maten, då bröt jag ihop. Kände mig bara helt slut asså. Gråtandes väckte jag sambon och bad honom ta lillmonstret. Eller rättare sagt lämnade över honom. Det tar alltid en timme att få honom att somna in igen och då ska han ligga PÅ mig som måste sitta upp. Känner mig nu som TWME( the worst mom ever) och tröttheten gör fysiskt ont i kroppen. Om man kan säga att nån är gjord för att skaffa och ha småbarn, då kan man säga att jag inte är det. Milt sagt. Nu blir det frulle till lillskruttan och promenad till dagis. Puss.