Inte ett dugg jävla roligt alls.
Jag e nere.
Har sjukt ont i hela jävla bäckenet, fast jag säger mellan bena. Sammandragningar typ arton miljarder om dan som gör att jag måste lägga mig ner för att de ska gå över. Jag är tjock och sur och världens sämsta mamma. På riktigt!
Nu kanske jag tyckte att det räckte med det, men nej.
Jag har fått tillbaka det värsta jag vet. Det snurrar emellenåt till så mycket i skallen så att jag nästan ramlar omkull, om jag inte ligger ner förstås, för då mår jag bara illa.
Det är inga jävla kristaller som rubbas, inge fel på min hjärna, utan "bara" spänningar i mina öron som ger mig det här skiten. Detta enligt en specialist som gjort ett gäng tester på mig under en hel dag för två år sen. Fatta töntig grej som gör att man e helt utom kontroll.
Jag sover numera sittandes eftersom det förvärras när jag ligger ner. Behöver jag säga att det oxå suger?
Juuuust det, jag har en skithosta oxå, en sån där sitteribröstethosta ni vet.
Jag va ba tvungen att skriva av mig för nu tycker till och med jag synd om mig själv. Faktiskt.
Men jag har en sambo som e grym i det här läget. Han pjoskar inte med mig. Han säger inte -Åååå lilla hjärtat, staaackars diiiiig...
Nä, han säger att jag ska fan ta det jävligt lugnt så att jag får må bra. Han hade tom ett förslag att jag skulle behöva röka på så att jag får släppa allt för en stund.
Haha, han e fin han. Det e kärlek det, att erbjuda sin gravida sambo en puka.
Sin gravida häxan surtant dessutom.
En annan sjukt jobbig grej med allt det här är att jag inte vill berätta för nån hur jag mår. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig för då känner jag mig ännu mer värdo. Jag vill att mina vänner bara ska ringa och prata om sig själva och berätta vad som helst, trist eller kul, men bara inte prata om mig för det är bara så tråkigt. Aight?
Nu va det nog med det här inlägget. Jag återkommer nog med mer skit sen, så va inte oroliga.
Pretty nice...
Pinot Noir-Irony.
Julklapparna är klara, sillen läggs in idag och hallen e full.
Med öl.
Har en hes och förkyld dam vid min sida idag. Hon fick precis godis direkt efter frullen.
Fatta crazy jag är.
Dessutom blir det en Hello Kitty-grej i julklapp.
Hon gillar det ju.
Igår var jag på sjukhuset och gjorde glukosbelastning. Vidrigt.
Dricka 2 dl flytande glukos med bismak av konstgjord lime. Snabbt. På tom mage.
Sen kollar man hur kroppen hanterar det.
Min klarade det perfekt såklart.
Fick göra det eftersom Molly var rätt stor när hon föddes (sockret, ni vet) och man undviker ju helst diabetes.
Att hon va stor berodde nog på att hon va det bara. Stor och stark.
Jag hade sagt innan att jag inte behövde göra det men de trodde inte på att jag alltid har rätt.
Kunde ju ni talat om för dem liksom.
Vi ses, hej.
Jomenvisst.
Handboll på teve och snor i näsan.
Blir väl vab imorrn igen då.
Kom precis på att vi ska ju köpa en vagn till det här barnet. De går ju inte av sig själva när de kommer ut. Det är en djungel men den här gången blir det begagnat, stenhårt.
Bredvid mig sitter lillskrutt och är sjukt nöjd med pappas alfons 4. Talking Tom Cat kan nämligen prutta oxå. Askul ju.
Vi har haft adventsfika idag och det räckte tydligen för att jag skulle bli asatrött och ligga resten av dagen. Förstår ni hur sjukt jobbigt det är att ha ont hela tiden? Att ha tusen kilo energi som vill ut men att inte kunna göra av med den? Fattar ni det så förstår ni mig.
Jag klagar. Jag får det. Ibland.
Hej.
+13
Bricanyl
Tack för brun utan sol. Annars hade jag fan varit genomskinlig nu.
Nu är jag saffransgul ist, liksom lite fint sådär till jul.
Sitter och försöker lugna ner mig och magen...Om det nu går. Sammandragningar som trycker på så att jag får kramp i halsen...Hahaha, jättekonstigt faktiskt. Han ska fan inte komma ut genom halsen ju.
Hej så länge.
Nu hade jag tänkt lägga in en bild som faktiskt va ganska fin på mig själv. Men som alla vet så kan jag bara inte va seriös. Känns löjligt liksom.
Lite bara.
Försöker igen men funkar inte det så skiter jag i det.
Ja, jag e hungrig.
Mamma e på väg med lunch så det e lugnt.
Jag ville ta en fin bild på oss. Inte hon.
Tydligen.
Trist morsa liksom.
hej då.
Perspektiv.
Olätt
Tacksam
Uppmaning.
Ett löfte.
jag
+10
Oj oj oj. Anders braskar minsann.
Ja, jag är hundra år gammal, frågor på det?
Sitter på en kudde och försöker va snygg. Svårt nu asså. Tjock och sur mest jämt.
Men jag är fortfarande sambo(?) och min dotter säger att jag e en tokig mamma. Allt är som vanligt.
Har en grym planering och känsla för det mesta just nu.
Hormoner. Boainsighormoner.
De borde man ta patent på om det gick. Sälja som "Husmorskänslor". En biverkning är att man KAN öka något i vikt.
Ca tio by now.
Nästan alla julklappar är klara och julen någorlunda planerad.
Varför stressa? Blir det bättre om allt är perfekt? Nä. Roligare om det är lite kaos.
Och kom ihåg; Sambon är far till alla barnen.
Idag öppnade vi den först luckan i en, håll i er nu, Hello Kittykalender.
Ja, jag har frångått allt...alla principer what so ever. Hon gillar ju det. Som fan.
Klart hon får en sån då.
Nu ska jag rensa en garderob. Igen. Sen sälja allt på Tradera.
