Förortsmorsan

Kaffe e fan så trevligt asså. Förut, tills för kanske tre månader sen, kunde jag inte kolla på film. Eller, asså, klart jag kunde, men inte utan att göra nåt annat. Alltid vika tvätt, sortera en låda, måla naglarna, laga mat (!) eller typ nåt annat som man lika gärna kunde göra. Konstigt att jag aldrig förstått fascinationen. Alla ba, åå, va skönt att komma hem å ba kolla en film. Ehh, nää. Men nu. Jag tror att jag kommit ner på jorden och sansat mig. Har inget behov av att behöva va duktig eller nyttig hela tiden. Det gäller självklart inte bara att va lugn å kolla en film. Serier oxå. Nä, men ni fattar va? Jag har lärt mig att koppla av. Lärt mig att ta vara på det som är och känna lugnet. 34 år och NU har jag lärt mig det. Fan va skönt. Eller så är jag bara så trött nu jämt så att jag måste. Skitsamma, det känns skönt iaf. Jag letar extrajobb. Tänker hitta nåt kul säljkör. Jag är ju sån, social och jävlig. Behöver den grejen för mig själv. Att nära mitt sociala bekräftelsebehov. Om johan nu ska jobba alla kvällar förutom helger och jag ska vara med barnen 24/7, då behöver jag komma iväg. Nåt som jag måste iväg till. Inte träffa nån å fika, utan nåt som jag tvingas iväg till, för annars gör jag det inte. Knäppt asså. hej då.