Förortsmorsan

Jomen visst, jag va ute i lördags.
Eller rättare skrivet, jag försökte gå ut.

Gjorde mig fin (yeah yeah), drack ett glas vin (wow) och gick över till min bror och hans tjej och höll humöret uppe.
Det var på topp ända tills vi stod utanför "stället" som gällde för den här kvällen. Lokalhaket förstås(tänk om underveket behöver sin mamma, hallå!?).

Jag var på ett någorlunda festhumör men kände där utanför bara NÄÄÄ..
Va det verkligen precis samma som förut? Samma folk, samma ställe och framför allt, samma stämning. Drick så mycket så att du inte kommer ihåg nåt. Det blir kul.

Done that.

Jag är FÖR nöjd att jag tog en taxi hem. Fy fan asså.
Ska jag gå ut och hitta på nåt roligt så ska det nuförtiden vara ordentligt. En skräll liksom.
Inga jäkla halvdana försök bara för att nåt ska hända.

Om jag är gammal? Ja, som fan.

Men glad ändå.
Tacka vet jag rödtjut i dricksglas och ett jäkligt trevligt sällskap.

Om jag bara kunde få sova FEM timmar i sträck så lovar jag att vara snäll sen. Skulle kunna gå så långt som att säga att jag kan gå i kyrkan på söndag om jag bara får sova mer än tre timmar i sträck EN natt. Kanske tom ge kollekt.
Det är allt jag begär just nu.

För övrigt så odlar jag en croissant på magen. Det går mycket, mycket bra skulle jag vilja säga.
Andra skulle nog oxå vilja säga det till mig.

Idag va vi o fikade hos en av mammorna på föräldragruppen. Jag vet, sjuuukt galet att jag för det första är med i en föräldragrupp och för det andra att jag erkänner det så här.

Faktum är att det inte alls är så hysteriskt att va med de här mammorna och deras barn. Vi pratar mest om hur jäkla inte perfekta vi är och att lite skit rensar magen. Många omkring oss är ju hysteriska och sitter bara och jämför ungarnas utveckling med varandra och hur många gånger de kokar sina flaskor i timmen.
Jag är stolt över att inte vara perfekta morsan.
Jag är stolt över att jag är känsligast i världen när det gäller mitt barn.
Jag är tom väldigt glad för att jag inte dammar och städar varje dag.
Utsetts inte ungarna för något smuts så blir det ju värsta tokchocken när det väl händer. För tro mig, det gör det för eller senare.
Sen ska gudarna veta att jag har brister. Även jag som är så himla bra kokar ibland mina flaskor och torkar av händerna en extra gång.

Imorrn är det babysim igen. Förra veckan var det bajspluttar i poolen.
Lite skit rensar magen var det va?

Lördag igen.
Som den pensionär jag är så sitter jag nu i mysbrallor och njuter av att vara hemma och kunna sitta framför datorn bara.
Hmpf! Back in da days så skulle man varit i partyhögform just nu! Stått och sminkat sig med ett glas vin i handen och klura ut vem som skulle utnyttjas för att köra eller vem som bara skulle utnyttjas. Tyckt att smink va överskattat och att det bara e ruggugglor som behöver sådär mkt svart runt ögonen.
Lite senare hade man sminkat sig igen och tyckt att "sotigt e ju cool" runt ögonen. Tar på lite till. Schnyggve.
Ännu senare hade man fattat att i förorten finns det ingen som kör en lördagkväll. Vi får väl lov att gå ut till det gamla lokala haket som alla hatar alla dar i veckan förutom lördag mellan 23 och 03, då det är ganska kul tydligen.

Ja ni fattar ju själva vilken skillnad det är på en nu från den tiden.
Men jag trivs gott folk, som fan.

Haft en heldag in da city med mamma och hennes man. Ätit gott, shoppat fint, proffsfikat och sett min dotter bli extremt bortskämd med uppmärksamhet. Det e okej.

Jag tycker det e helt okej att åka tåg. Buss med för den delen. No problems at all. Men en sak kan jag störa mig på. Bakterieskräcken.
Så fort jag tar i nåt så tror jag att jag ska få kräksjukan a la vinter. Fy fan va jobbigt det e.
Men lösningen e våtservetter har jag kommit på. Det går ungefär arton tusen stycken när jag åkt pendeltåg från Previllage.

För övrigt så har jag tusen tankar i huvudet hela tiden just nu. Stressar med allt bara för att ha tid till denna där när hon e vaken.

"Tog jag ut bajsblöjspåsen fan det kommer lukta va e nyckeln till soprummet jag måste diska innan disken GÅR ut själv usch blä hänga tvätten vika den och stryka men fan det gör jag aldrig ändå skit i det var e headsetet har jag välling med mig Kaffe tack  fan de va kallt när johan kommer hem ska jag träna måste ta fram kläder till det så det bara e å dra damn hon fyller år idag skulle skicka kort skitsamma kaffe tack ska lägga fram skrutts kläder och göra klart de där fotoalbumet ring gudmor senast ikväll kaffe tack har jag våtservetter kvar när åt hon sist efter hon sov när sov hon sist fika med henne va ska vi äta ikväll kaffe tack fan va arg jag blir på vagnen den e tung när ska jag hinna bajsa"

Jag lyssnar på melodikrysset.
Inte jämt, men om jag e vaken sätter jag gärna på det. Det e ju för jäkligt.
Det beror nog på att jag kommer ihåg när vi var hos mormor när vi va små. Då lyssnade hon och morfar på det när man vaknade, blandat med kaffelukt. Så jäkla mysigt ju. Även om de lyssnade med ruggigt hög volym.

Jag tittar på Landet runt.
Men där måste jag försvara mig med att det faktiskt är kul att kolla på ett program som förmedlar nån typ av glada nyheter. Lite avslappnat glatt och egentligen totalt ointressant. Gamle Bert i Lillhärdal som fick en enorm gädda på kroken och Gerda som har bott i sitt föräldrahus som hon ärvt av dem som ärvt det av sina föräldrar som ärvt det av sina. Till skillnad från att kolla på de vanliga nyheterna där man bara blir rädd för framtiden och deppad av religionernas jäkla fighter.

Jag lyssnar på P1.
När andan faller på.
Ja, vad säger man. Bättre det än att höra samma jäkla låt tre gånger på en timme och kanske tom lära sig nåt när man lyssnar. Brukar ju va rätt intressant diskussion.
Men P4 e ändå bäst.

En gång köpte jag en bingolott för att vi inte hade nåt annat för oss den kvällen.
Det kan jag däremot inte förklara alls.

Nu ska jag ringa mormor, hon ville ha recept på chokladtryffeltårtan från i lördags.
Det går utför.

Det här berättar ni inte för någon! Nån kan få för sig att jag är gammal i förtid.

Ja hörrni, vad säger man?
Det är trevligt och kul att ha namngivningsfest.
Det är oxå en stress utöver det vanliga. Iallafall när man som jag, inte sover mer än två-tre timmar i sträck (ja jag vet att jag tjatar om det men hey, prova får ni se).
Jag hade en enorm hjälp igår av min mamma och hennes man. Annars vete tusan hur det gått.
Jag sa till mamma "vi ses i lokalen tre timmar innan så hinner vi fika och snacka lite innan alla kommer".
Hahaha, det va kul.
Sprang och köpte blommorna en kvart innan.

Otroligt kul och nästan rörande hur folk engagerar sig när de kommer dit och har köpt en massa fina presenter och allt... stort.

Jag måste ju nämna det med fotografering oxå. Själv e jag allergisk mot kort där alla är "uppställda" på rad och ser så där ärligt och äkta glada ut. Men det skulle förstås ställas upp på rad... Men ok, det var fyra generationer på plats, då e det nästan ok.
Man e ju skitsnygg hur som.
mohahaha.

Presentöppning tillhör oxå en sån grej som borde va olagligt. Många mungipor snörptes åt när jag sa att vi skulle öppna presenterna i lugn och ro för att verkligen se vad vi fick. Men sån e jag, lite knepig.

Svettig, hungrig och hur jäkla trött som helst, gick jag hem vid halv tio för att få sova. Packade sambon och lite släkt va kvar och fick städa ur lokalen. Inte mer än rätt. :-)

Jag ska oxå säga att det faktiskt va JÄTTEsynd om mig i fredags.
Hade enorm tandvärk hela förra veckan men hade chyssta värktabletter hemma så jag tänkte att det kan vänta.
På natten mot fredagen så gjorde det så jäkla helvetes ont ( jo i såna sammahang får man visst svära) så jag ville bara dunka huvudet i väggen. Betong helst.
Hade tur som bara attan och fick en tid på fredagen kl 16,30 hos en lokal tandläkarinna. Hon påbörjade en rotfyllning, dvs borrade ur och tog bort det som gör ont. Typ hela tanden.
Alla borde få känna på den värken ett tag för tro mig och jag är inte religiös, man uppskattar livet en aning mer efter den värken.
Efter det var det bara att stolpa hem och baka tårtor, klippa, klistra och se glad ut. Och det gjorde jag verkligen.

Jag ser fortfarande glad ut.

Idag pratade jag med en kompis som har tvillingar som är ett år och två månader, eller som alla perfekta mammor säger, de är 14 månader. Hehe, när de fyller arton så ba...grattis på 216 månaders-dagen!

Hoppas jag räknade rätt nu.

Anyway, hon e cool med dem...de kan skrika och härja och busa och hon e bara lugn i allt kaos. Men framför allt så är hon lugn när det gäller KLADD och spill.

Jag har ju typ fobi för kladd. Alltså, att baka och knåda deg är ju okej, men det är fortfarande snuskigt att ta i kladdiga saker. Jag ser ut som om jag målat naglarna så fort jag ska ta i en deg. För att inte snacka om när man ska ta upp grejset i diskhon. UÄK.
När jag ska rensa avloppet så hulkar jag en gång i sekunden och springer efteråt runt och ser ut som en tant som sett en mus.
Råtta låter bättre kanske.

Så idag tänker jag tacka (man ska vara tacksam för minst fem saker om dagen juh) för diskhandskarna! Dessa gula underbara fenomen som skyddar mig när jag diskar, skurar och gör lite andra äckliga saker(nej, inte de sakerna).

Ska bli mkt intressant att se när monstret börjar äta själv...herre min tid, hur ska det gå.
Jag har redan lite jobbigt när hon får en tesked puré om dagen. Är där och torkar direkt.
Finns det terapi tro? Kladdskola?

Jag är så jäkla bra på att planera.
Jo allvarligt! Min planering och organisering går nästan till överdrift.
Gör listor på ALLT som ska inhandlas (och denna skrivs självklart ner efter hur varorna står i butiken) ner till minsta detalj. Lista görs även över vad som ska göras. Här skriver jag oxå ner saker som redan är klara, så att jag kan stryka nåt redan när listan skrivs. Psykologiskt uppmuntrande.
Problemet är att jag när jag gjort allt det här tycker att jag är klar. Det är jag inte.
Man ska ju genomföra sin planering oxå herregud.

Just pga det här så är jag övertygad om att jag skulle bli en utomordentligt bra chef. Otroligt ambitiös projektledare och grym på att delegera. 
Ska genast läggas till i min CV.

Kanske bör tilläggas att jag har lite svårt att ta konflikter oxå. Så att de som nu förmodligen anställer mig som chef direkt, vet om att de får ta konflikterna själva.

Dagarna går så fort. Jag hinner inte med... Jag vet, jag är mammaledig och borde väl egentligen känna lugnet. Nej, det är inte så. Känns mer som att man hela tiden försöker hålla ihop tiden och få allt att funka, helst under rätt tidpunkt.

I helgen var det lugnt som vanligt vilket är väldigt skönt eftersom jag numera vaknar en gång i timmen pga monstret.
Monstret i sängen bredvid.
Säkerligen nån slags fas hon går igenom bara. BARA. Jag känner mig som om jag är bakfull mest hela tiden, rätt coolt iofs.Man klarar mer än vad man tror, det är ett som är säkert.

Igår var jag och el Sambo iväg och shoppade...själva! Mormor ifråga var barnvakt i hela tre timmar. För er som är morsor så vet ni hur det är. För er som inte är det så vet ni inte mer än att det kanske är lite jobbigt första gången. Det gick bra dock.
Vi va på IKEA och höll varandra i handen. Sånt som är svårt när man annars har en barnvagn. Alltså att hålla handen, inte va på IKEA.

Jag kom på att jag kan bli nya Alex Schulman. Han har ju slutat blogga nu. Då kan alla som läst hans, börja läsa min så att jag kan bli lite känd och få finfina gratisprylar. Eller så är han mkt mer intressant än jag.
Jag ska vinna 89 miljoner istället och bajsa på chefens skrivbord.

Nu ska jag gå ner och knacka på grannen. Eller ja , hans dörr då.
Han har sagt att han kan putsa våra fönster. Alla för 300 bagare. Sweet.
ALLA liksom. Fyra stycken. Vi har fööör stort.

Haha, läste Bournstedt´s blogg på Aftonbladet... Han skriver om babybloggar. Dvs bloggar som en typ tre månaders baby skriver men då genom sin mamma...som envisas med att skriva hur "lycklig jag är och att jag har världens bästa mamma". Helt sjukt löjligt.
Jag har för det första ingen aning om vad mitt barn tänker och allra minst säger. För er som inte förstod det alltså.
För det andra så är det så otroligt töntigt bara.

Idag ska jag hälsa på uppe på jobbet. Det ska faktiskt bli lite nice.
Full attention. All eyes on me.

Jahaapp.

Ibland förundras jag över vissa människors förmåga att snacka skit.

Jag har en kompis som jag pratar rätt mkt med, som pratar en massa blaj om sina andra vänner...då börjar jag osökt att bärja tänka på hur mycket hon snackar om mig när inte jag e me? Alltså, det finns ingen hon inte säger nåt dåligt om....Hon tycker om dessa personer, eller, ja, hon umgås ju frekvent med dem. Men äääändå ska hon berätta allt om dem för mig och dömer och har sig. Jag tycker inte om det.
Jag menar hey, jag pratar skit och svallrar, tro mig. Men inte om de jag bryr mig om och har som bundsförvanter. Faktiskt inte.
Ibland kanske.
Lite.

För övrigt så är jag uttråkad. It´s raining lixom...kinda hela tiden.

Ska fortsätta klippa ut hjärtan...typ hundra stycken till.
Fråga inte. Jag e överambitiös ibland.

Det regnar ute. Sånt där smådugg som är så j-a irriterande när man har smink. Och det har man. Eller iaf jag. Annars vete tusan vad som skulle hända.
Mycket har jag släppt sen jag blev mamma...typ festandet, rökandet och jobbandet. MEN, inte min fåfänga. Det är så otroligt vanligt att tjejer när de blir mammor, släpper allt totalt och ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Så jäkla trist. Inte jag inte, jag e lika snygg som vanligt.
Mohahaha.

Idag blir det inte mkt gjort för mig och lillkorven...Förra veckan var det nåt inbokat varje dag. Det är fasen jobbigt. Ett helt företag att bege sig nånstans.

Vi har läst..eller, jag har läst och Mojan har gurglat. Nu sover hon som en liten gris. Det är nu man får passa på.

I helgen har det inte hänt mkt alls....Bonusdotter var här. Mamma och hennes man var här i lördags..och min bror och hans tjej. Alltid trevligt med fika och besök.

Jag skulle vilja åka bort...helst till solen men skulle nöja mig med en kryssning till Tallinn. Bara få mat serverad, sängen bäddad och slippa lägenheten för ett tag.
Får ta tag i det.

Namgivningsfest om två veckor. Alltid lika mkt ågren över vilka som ska bjudas men framför allt vilka som inte ska bjudas... man måste ju dra gränsen nånstans. Usch.