Förortsmorsan

När jag tänker efter så finns det inte många saker som jag kan säga att jag är riktigt bra på.
Alltså jag är ju bra på mycket men inte nån grej som man e så där riktigt jäkla säker på...
Förutom en sak.

Jag är en grym morsa!

Kan med gott samvete säga att jag gör ett grymt bra jobb där asså. Tänker alltid på henne i första hand och ser till hennes välmående och utveckling. Självklart för många men iaf.

Det är rätt coolt egentligen. Trodde aldrig att nån skulle få mig att bli så totalt icke-ego som hon.
Man kan säga att man bryr sig om sina vänner, sina nära och kära, men man står ändå sig själv närmast. Ända tills man får barn. Då finns det inget man inte gör för dem.
Skulle nån be mig äta hennes bajs eller bita av mig mina egna händer för att hon skulle överleva så skulle jag göra det utan tvekan. Va sjukt.
Så är det säkert för alla men om man tänker på det så är det ju läskigt.
Undrar om jag skulle ha skaffat henne om jag visste vilka känslor som skulle yttras?
Såklart.

Idag har hon varit med sin pappa i Uppsala i tre timmar och det är väl därför jag blir så här jäkla djup.
De kommer hem snart hoppas jag. Här kan man ju inte sitta och leka dramadrottning.

Ikväll blir det som skrivet var hotellnatt utan Liten och diverse drinkar.
Undrar hur djup jag blir ikväll då? Herre min tid.