Förortsmorsan

Ganska så härligt ändå. Jag är ju lättstressad som få. Eller så kan man kalla det nördig. Eller bara mån om att alla ska känna sig uppskattade och speciella vid tex julen. Hur som helst så är det inte lätt, inte med, och häng me nu... Mina skilda föräldrar som inte pratar med varandra, varav den ena ensam(utan ny partner), sambons skilda föräldrar med samma scenario, min mormor och morfar som vi inte umgås med, sambons två barn med olika mammor och sen vi, som ska planera ihop så att alla får tid, plats och en fin jul. Dagarna innan är jag varje år lika stressad och ledsen för att det inte går ihop. En vill såå, den andra tycker si och den tredje fattar inte ens att jag gör det. Men idag, när julen liksom är här på riktigt, då fattar jag själv... Det här är min familj. Inte som den i böckerna, filmerna eller den påhittade sagan, utan MIN fina familj. Kaos, olika viljor och en jävla massa knåpande, men ändå... Det är vi! Nu kör vi jul. Nu lär vi barnen att allt är inte som i sagorna, det är bättre.