Om vi säger så här.



Jag är inte en perfekt mamma. Inte alls. Inte ur den aspekten att jag gör allt "rätt".
Men en sak står jag fast vid.
När ett barn(eller en vuxen för den delen) gör något som är fel, då måste det hända något.
Det måste bli en konsekvens av ett felaktigt handlande.
Du som inte förstår det, läs meningen tills du har fått in det.
Jag gör en paus för dig här.


Jag är inte perfekt här heller.
Inte när det gäller triviala saker.
Bara gällande tex hur man uppför sig mot andra människor.
Man säger tack. Hej. Varsågod.
Sånt är Viktigt.

Att ett barn flippar ur, testar gränser och att det kan gå jäkligt fel, det är jag införstådd med. Även livrädd för.
Men fel kan det gå, trots att man gjort allt "rätt".

Det jag däremot inte förstår, det är att man i det läget inte ser till att det blir en konsekvens av det...?

Redan när en treåring smäller i dörren eller kastar saker omkring sig. Redan där visar man vad som är rätt och fel.
Inte sen, när ungen är tonåring och ljuger en rakt i ansiktet. Eller jo, då oxå såklart, men man börjar inte då.
En tonåring som gör det mesta fel, ska inte belönas, hallå!!?
-Jo, men det är så jobbigt att vara i hennes ålder, hon skolkade igår men vi går på bio idag så hon blir lite glad.

Nä, det gör vi inte.

Jag skämmer bort mina barn, det gör jag. Men jag försöker även få dem att kunna hantera livet på ett någorlunda bra sätt.
För livet är inte helt lätt utan en bra vägledning.
Tro mig, jag vet.


Kommentarer
Postat av: A.

Heja, heja! I'm with you!

2011-12-16 @ 15:41:23
Postat av: Åsa

Väl rutet, håller med...håller med som fan :-)

Kram

2011-12-16 @ 22:28:23
Postat av: Therese

Bra sagt!

Håller med rakt av!

2011-12-19 @ 10:37:35
URL: http://2-barnsmamman.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0