Feb. 26, 2013
Helvete vad den här tar. Rakt i mitt mammahjärta.
En vän till mig har en dotter som har SMA. Spinal muskelatrofi, typ 1.
mybravegirlalice.wordpress.com/
Kan inte mer än så. Jag skäms!
Skäms över att jag inte läser varje inlägg för att det är för jobbigt. För mig!
Skäms för att jag inte tar bättre vara på varenda jävla sekund av det här livet.
Jag skäms för att jag ibland säger nej till att leka med mina barn.
Jag skäms för att jag är rädd för magsjuka.
Allt står i relation till nåt annat, jag vet. Men ändå.
Snart så är du redo att träffa oss, och jag lovar, när du väl har gjort det, fått gråta tillsammans med mig och träffat underverket Alice så kommer rädslan vara som bortblåst. Det går inte att vara rädd, till slut kommer man bara närmare livet, kärnan av livet. Det gör ont, förtstås, men man måste våga se meningen i allt. Även det jobbigaste! KRAM
