Usch

Jag har så jävla svårt för ytliga människor. 
Såna där man märker direkt att det är inte äkta nånstans. 
Såna som lever för det materiella. Allt ska vara så fint och perfekt och de skulle aldrig nöja sig med något sämre än det dyrare alternativet. 

Jag undrar hur man mår inuti då, när det yttre är viktigast. 
Oftast är det i de familjerna det sker mest konstigheter. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0