Förortsmorsan

Det fick vi veta när han var klar, men det var läskigt. 

Min tandläkarskräck kombinerat med det faktum att han skulle bli sövd gjorde att vi innan bestämt att Johan skulle vara där inne med honom och jag skulle vänta utanför. Oavsett vad charlie själv ville. 

Men när jag vaknade imorse så bestämde jag att min rädsla måste gå i andra hand. Han ville sitta hos sin mamma. Så blev det. 

Lilla plutten. 

Det var lite sådär innan han fick sprutan, men sen somnade han ju snabbt. Då gick vi ut. 

Jag grät då som ett barn. Fulgrinade.

Vi satte oss i kafeterian och väntade. Blev en lång timme. 

Tacksam idag och så.